”Elin Wägner ställer fasansfulla moraliska krav”

ElinWagner
Elin Wägner, okänd fotograf, troligen 1917.

Svenska Dagbladet 10/5 2020. Elin Wägner kämpade för kvinnors rättigheter, för fred i Europa och en hållbar användning av jordens resurser. Och funderade över det som är en svår fråga även i 2020-talets klimatdebatt: Hur protesterar man mot ett system som man själv är en del av?

Elin Wägner är i färd med att knuffa sig fram genom Stockholms centralstation när Per Wirténs bok ”Europa, ständigt detta Europa” börjar. Det är 1921 och hon ska ge sig ut på en resa, till de tyska Rhenlandet som är ockuperat av första världskrigets segrarmakter.

Det går rykten om att de tyska kvinnorna i området våldtas systematiskt av svarta legosoldater från Frankrikes kolonier som är satta att upprätthålla ordningen och godsägaren Elisabeth Tamm på Fogelstad har bestämt sig för att sända en svensk delegation för att sätta sig in i situationen på plats. En delegation bestående av Elin Wägner och kyrkoherden i Vingåker, Gunnar Vall.

Elin Wägner är journalist. Skriver i ”fruntimmerstidskriften” Idun och i Dagens Nyheter. Hon har ett tiotal skönlitterära böcker bakom sig och är en framgångsrik författare. Till det är hon gift med den populäre litteraturvetaren John Landquist och de utgör något av ett power couple i Stockholms kulturliv, står under internationella superkändisen Ellen Keys beskydd.

Elin Wägner sticker ut och har modet att skriva om kontroversiella frågor. Har stuckit ut hakan både när det gäller kvinnors arbetsvillkor och kärleksliv och sedan stått på barrikaderna för både rösträtt och fred. Men nu står hon plötsligt och vacklar. Hon har lämnat hemmet efter ett uppslitande bråk med sin man. Passionen har ersatts av ständiga otroheter. Och som om inte det räckte har hon börjat tvivla på sitt skrivande och söker nya vägar.

Per WirtŽn
Per Wirtén, aktuell med boken ”Ständigt detta Europa”.

Per Wirtén, som skriver om den politiska Wägner, fastnade för hennes tjugotal på språng mellan de två världskrigen. En sida av henne som ofta har stått i skuggan av intresset för henne som den skönlitterära författaren bakom romaner vi läser än i dag, som ”Pennskaftet” och ”Norrtullsligan”. Som rösträttskvinna är hon också känd i breda läger, men få av oss känner till utrikeskorrespondenten Elin Wägner.

– Det är så fascinerande hur hon ger sig ut i Europa och möter de oerhörda politiska och mänskliga konflikter som andra bara läser om i tidningarna. Hur hon dras rakt in i ödesfrågorna samtidigt som hon söker efter ett nytt sätt att skriva. Hon vill bearbeta de stora samhällsfrågorna, freden och Europafrågan. Inte bara som krönikör eller reporter utan på djupet. Det är som om hon bara bestämmer sig för att ’nu ska jag bli intellektuell’. Och så går hon i land med det, säger han.

Historierna om våldtäkterna på de tyska kvinnorna visar sig överdrivna. Men Elin Wägner möter ett sargat Tyskland där segermakterna tar för sig ohejdat och ingen förnedring är för stor när det gäller att hålla tyskarna på plats. Och i de fall där våldtäkter faktiskt sker ser hon hur offren skuldbeläggs och tvingas återuppleva våldtäkten genom upprepade svåra polisförhör.

Men Wägner blir också handlöst förälskad. I den tyske officeren August Ritter von Eberlein som kör henne runt i Rhenlandet, kurtiserar henne och ger henne upplysningar från tyskarnas möten. Att hon är pacifist och han är militär hindrar henne inte. Kärleken utgör en frizon från det mesta för Elin Wägner.

Under de tre år Wirténs bok skildrar hinner Elin Wägner dessutom skilja sig från sin otrogne man, bli hemlös, flytta in hos en kompis, ta sin brors utomäktenskapliga barn till sitt fosterbarn och skriva en diktsamling som blir refuserad.

UlrikaKnutson0147,FotoSörenHåkanLind
Ulrika Knutson, aktuell med boken ”Den besvärliga Elin Wägner”. Foto: Sören Håkan Lind.

Ulrika Knutson gapar i sin bok ”Den besvärliga Elin Wägner” över hela Wägners liv. Och det måste ha krävt en kraftansträngning att klara av det på fyrahundra sidor. Wägner är nämligen med precis överallt där det händer något.

Hon föds 1882, samma år som August Palm startar Sveriges första socialdemokratiska tidning och den liberala föreningen Verdandi ser dagens ljus i Uppsala. Industrialiseringen pågår för fullt, folk flyttar till storstäderna, kvinnorna får sina första friheter. Plötsligt kan kvinnor skaffa sig högre utbildning och starta egna företag och de kan få vara sina egna förmyndare – så länge de inte gifter sig.

Elin Wägner blir journalist. Hon rapporterar i de viktigaste tidningarna, skriver skönlitteratur, blir drivande i rösträttsrörelsen och i fredsaktioner. Hon är med och startar matkooperativet Svenska hem och hjälporganisationen Rädda barnen. Är medgrundare av Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad i sällskap med några av tidens stora fröknar: vår första kvinnliga riksdagsledamot Kerstin Hesselgren, godsägaren Elisabeth Tamm, även hon senare riksdagsledamot, läkaren Ada Nilsson, pedagogen Honorine Hermelin, författaren Emilia Fogelklou, och konstnären Siri Derkert. Och hon driver deras tidning Tidevarvet. Dessutom har hon en rad intressanta kärleksrelationer.

Först med kollegan på Helsingborgs dagblad, Hjalmar Jönsson, som tar för sig av både Elin och hennes syster och sedan relationen tagit slut hatar och hotar Wägner i brev och tidningar under påhittade namn. Sedan maken, författaren och litteraturvetaren John Landquist, som verkat tröttna på äktenskapet redan efter några år även om han förblir Elin Wägners vän genom hela livet. Och efter det tyska äventyret med August Ritter von Eberlein som så småningom blir medlem i SA inleder hon en relation med författaren Sigfrid Siwerts, en romans som man kan få veta mer om i deras romaner. Längre fram, i Småland, träffar hon också Flory Gate, glaskonstnären Simon Gates tidigare hustru.

– Fast den viktigaste relationen hon har är nog ändå till sin hushållerska Linnéa Johansson. De lever tillsammans nästan hela livet. Och det är också med henne hon delar sitt föräldraskap till fostersonen Vanni. Det är som att han har två mödrar, säger Ulrika Knutson.

Det är ingen kärleksrelation i vanlig mening. De är herrskap och tjänstefolk. Men i breven som Ulrika Knutson läst förs också samtal som mellan två jämlikar, både om familjefrågor och om det som händer Elin ute i världen. Linnea håller ställningarna hemma medan Elin Wägner försörjer dem.

Ulrika Knutson fascineras av att Wägner är så långt före sin tid. Hon vill inte bara kalla henne journalist utan också ”sierska”.

– Det är ju en journalistisk talang att kunna läsa av tidsandan och framtiden, att göra spaningar. Det är det hon sysslar med. Hennes artiklar skickar signaler rätt in i vår tid.

Men hon var förstås provocerande för många i sin samtid. Ulrika Knutson tycker att hon är rätt provocerande fortfarande. Det är inte för inte som hon har döpt sin bok till ”Den besvärliga Elin Wägner”.

– Nej alltså, nu för tiden kan hon ju verka lätt att älska med sina stora hattar och vackra kragar. Men det är en chimär. Läser man henne och tar henne på allvar är hon mycket svårälskad. Minst sagt besvärlig. Hon ställer sådana fasansfulla moraliska krav. Och till det är hon fruktansvärt hård mot dem som misslyckas.

Ulrika Knutson syftar bland annat på kraven i den fredsaktion Wägner startar med Fogelstadgruppen 1935. I sin tidskrift Tidevarvet lanserar de ”Kvinnornas vapenlösa uppror mot kriget” där de vänder sig mot upprustningen i Europa och vill hindra männens vapenskramlande genom att uppmana kvinnorna att vägra gömma sig. Det är Elin Wägner som för pennan: ”Vi tro icke på skyddsvapen, på gasmasker och källare! Vi har genomskådat det orimliga i uppgiften att skydda oss alla. Vi vilja icke vara med om ett kallblodigt urval av dem som skola räddas.”

– Det var ju helknäppt, säger Ulrika Knutson.

– Att kräva av vanliga människor att de ska vägra civilförsvar för att sätta press på regeringen i ett läge då både Hitler och Stalin rustar för krig! Att kvinnor inte skulle ta med sina barn i skydd. När det inte var en fråga om om det skulle bli krig, utan när.

När Elin Wägner ger sig i väg till Nationernas förbunds möte i Genève 1935 för att tala för sin sak möter hon inga applåder. I stället lämnas förslaget till fredsuppror utan åtgärd. Och så åker Wägner djupt besviken hem igen.

Men i mycket av sin fredskamp tycker ändå både Ulrika Knutson och Per Wirtén att Wägner går rätt. När det gäller att skapa institutioner, samarbeten, fördrag och organisationer. Och ”sierskans” spådomar läses förstås olika i olika tider.

Ett av Wägners misslyckanden i sin egen tid har blivit en klassiker i vår. Debattskriften ”Väckarklocka” som pläderar för självhushållning och småskalighet samlade inga skaror när den kom ut 1941, men plockades först upp av gröna vågen-folket på sjuttiotalet och skjuter nu rakt in i debatten om ett hållbart samhälle. Ulrika Knutson tycker att den ställer vår tids frågor om demokrati.

– Hon är kritisk mot moderniteten och industrialismen. Ser tidigt risken att alla blir små delar av ett stort system. Och hur ska man kunna rubba ett system där vi alla är indragna? Hur ska vi till exempel i dag kunna leva med mindre resurser och mindre klimatavtryck på jorden, utan att ge avkall på demokratin? Elin Wägner tar redan 1924 upp hur man avsiktligt tillverkar lampor allt snabbare och billigare, så att de går sönder snabbare än de behöver. Vi borde säga stopp. Men vi vill ha de billiga lamporna. Det är inte kapitalisterna, politikerna eller grannen. Det är vi.

Ulrika Knutson fortsätter.

– Elin Wägner petar i de här sakerna redan 1924, bara ett par år efter den allmänna rösträttens genombrott. Demokratifrågorna. Hur ska vi kunna ändra produktionen, resursanvändningen, rättvisan? Hur ska vi kunna äta apelsiner utan att blod faller på vårt bord? Och viktigast av allt. Hur ska vi kunna protestera mot ett system som vi är en del av?

”Väckarklocka” är inte en av Per Wirténs favoriter. Han tycker att Elin Wägner har blivit konservativ där. Att hon visar ett förhållningssätt till utveckling, teknik och forskning som inte pekar framåt.

– Hennes andemening är att vi ska bevara agrarsamhället och återgå till ekologiskt jordbruk. Att kvinnorna ska vara hemma och odla sin täppa.

Den unga generationen förstod inte vad hon höll på med, säger Per Wirtén. Ändå anser han att många fler borde läsa den i dag.

– Det är frapperande att vi anknyter till anglosaxiska och utländska filosofer och tänkare, men inte tar vårt eget kulturarv på allvar riktigt.

(c) Annika Persson

 

FAKTA/Elin Wägner

  • Yrke: Journalist och författare. Från 1944 ledamot i Svenska Akademien.
  • Född: I Lund. Senare bosatt i Helsingborg, Stockholm och Rösås i Småland
  • Familj: Gift med litteraturvetaren och filosofen John Landquist 1910–1922. Betydelsefulla kärleksrelationer också med författaren Sigfrid Siwertz och tyske militären och flickskolerektorn August Ritter von Eberlein.
  • Viktiga böcker: Romanerna ”Norrtullsligan” 1908, ”Pennskaftet” 1910 och ”Åsa-Hanna” 1918, debattboken ”Väckarklocka” 1941. Biografier över Selma Lagerlöf och Fredrika Bremer. (Totalt 26 romaner och novellsamlingar.)
  • Kända aktioner: Var med och grundade Rädda barnen 1919, drev Kvinnornas vapenlösa uppror mot kriget 1935, där kvinnor med Wägner i spetsen skulle vägra bära skyddsmasker eller gömma sig i skyddsrummen i händelse av krig.
  • Intellektuell krets: Fogelstadgruppen med bland andra Sveriges första kvinnliga riksdagsledamot Kerstin Hesselgren, godsägaren Elisabeth Tamm, pedagogen Honorine Hermelin, läkaren Ada Nilsson, författaren Emilia Fogelklou och konstnären Siri Derckert.
  • Aktuell: Med tankar kring kvinnans rättigheter, pacifism och livets hållbarhet.
  • Platser hon lämnat efter sig: Sitt hem Lilla Björka i Småland som erbjuder stipendieboende och kulturarrangemang som författarträffar och utställningar.

Böcker om Elin Wägner

  • Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder: ”Elin Wägner, amason med två bröst, 1882–1922”, 1977, och ”Elin Wägner, dotter av moder jord, 1922–1949”, 1980.
  • Boel Hackman: ”Elin Wägner”, 2005.
  • Ulrika Knutson: ”Den besvärliga Elin Wägner”, 2020.
  • Per Wirtén: ”Europa, ständigt detta Europa”, 2020.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *