Allt om tidskrifter, nr 2 2020. Ängla Eklund pekar på luckor i lagen, där näthat och kränkningar ryms. Genom arbetet i Institutet för juridik och internet är hon med och drar gränsen mellan yttrandefrihet och integritet.
Juristen Ängla Eklund har på kort tid blivit en av Sveriges främsta experter på internetjuridik. Så fort man hör talas om ett mål som gäller näthat, kränkningar, förtal eller ofredanden är det hennes röst som efterfrågas. I de största dagstidningarna och etermedierna kommenterar hon den rättsliga aspekten av de senaste drabbningarna. Hon har sedan fem år tillbaka varit aktiv i och är nu ordförande för Institutet för juridik och internet, en förening som både hjälpt drabbade och som drivit på lagstiftning och lagefterlevnad när det kommer till brott begångna på nätet. Vi träffas på den advokatbyrå där hon jobbar i centrala Stockholm. Hennes nisch är integritetsskyddsfrågor med inriktning på digitala rättigheter och skyldigheter. Det handlar om allt från förtal till GDPR till publiceringsfrågor och ansvarsfrågor.
Men för Ängla Eklund var juridiken inte någon självklar väg. Efter gymnasiet började hon jobba i restaurangbranschen och hade ingen brådska till något akademiskt.
– Det var när jag fick barn som jag plötsligt hade tid att fundera. Det blev en paus och en chans att starta om. Jag satte mig med kurskatalogen från Stockholms universitet och strök utbildningar som jag inte ville gå, en efter en. Till slut var det bara juridiken kvar.
Om hon skulle satsa på en utbildning ville Ängla sen inte att det skulle finnas något tak för hur långt hon kunde klättra. Det var ett skäl till att bara juridik blev kvar. Hon kommer från ett akademikerhem. Föräldrarna pluggade fortfarande när de fick Ängla.
– De var väldigt unga när de fick mig och de fick jobba hårt vid sidan om sina studier för att få det att gå runt när jag var liten. Min mamma är boksmart, hon är en typisk akademiker och kan tålmodigt hålla på med forskningstester som tar flera år. Min pappa är mer street smart, han kan nog sälja vad som helst till vem som helst.
Vem liknar du mest?
– Jag är nog lite av båda. Jag har det akademiska intresset och uppskattar att specialisera mig, men gillar när saker går snabbt så jag har inte mammas tålamod och disciplin. I den delen är jag nog mer lik min pappa.
Men juridikutbildningen kändes inte riktigt så rätt som Ängla hade hoppats. Inte förrän hon blev engagerad i en förening, Institutet för juridik och internet, som grundades av Mårten Schultz och Filippa Sjödén och leddes av juriststudenter vid Stockholms och Uppsala universitet.
– Det var först då jag förstod patt juridiken var ett verktyg. Att all kunskap kunde användas till att förändra saker. Och då började jag brinna för juridiken på riktigt. Där blev jag kär.
Efter ungefär ett år i föreningen hade Ängla blivit verksamhetschef. Och sedan dess har hon drivit institutet tillsammans med professorn i juridik, Mårten Schultz. Han som skriver i Svenska Dagbladet och driver Juridikpodden, är ledamot i regeringens Digitaliseringsråd och i Brottsoffermyndighetens nämnd.
Från början var institutet tänkt att hjälpa personer som utsatts för kränkningar på nätet att driva civilrättsliga mål. ”Stäm varenda jävel” löd deras stridsrop. Det var ett sätt att testa gränserna för yttrandefriheten. Att undersöka hur lagen fungerade. Bland annat hjälpte de Irena Pozar, numera Veckorevyns chefredaktör, att kräva skadestånd hos Justitiekanslern när hon förlorat i hovrätten gällande en kommentar till en av hennes krönikor. Mannen hade skrivit att ”sexistiska feministidioter som Irena” skulle hålla käften, och manade: ”upp med en kniv i fittan på sexistiska feminister.”
Nu har institutet blivit mer av en expertorganisation. Tre studenter och en verksam jurist jobbar i organisationen utöver Mårten Schultz och Ängla Eklund. De publicerar böcker, håller föreläsningar, utbildar och står till mediernas förfogande. – Vi behöver inte driva fall själva längre, konstaterar Ängla Eklund.
– Det var viktigt i början för att kunna belysa de luckor vi såg i lagstiftningen. Nu håller de på att täppas till, och de flesta uppenbart olagliga fall av kränkningar tas upp av andra aktörer.
Däremot finns det mycket att göra på folkbildningsområdet och inom opinionsbildning. Sedan institutet bildades har Sverige fått en lag om olaga integritetsintrång, som bland annat gör det olagligt att sprida integritetskänsliga bilder, hälsouppgifter eller foton där någon utsätts för brott. Olaga hot kan därför numera gälla någons integritet, som till exempel hot om att sprida nakenbilder på internet. Och ofredanden på internet kan lättare omfattas av ofredandebestämmelsen.
– Det har varit otroligt häftigt att se hur de brister institutet pekade på nu har blivit lagstiftning. Lagen var ju skriven för den fysiska verkligheten. Där hot handlar om att någon siktar på dig med en pistol eller står utanför din dörr.
– Men om man skickar en emoji med en pistol till någon – är det också ett hot? Eller om man lägger upp en video där man hotar någon men inte skickar den till den som hotas – är det ett hot? När är det man skriver i sociala medier förtal och när är det man skriver i tidningen förtal? Och när är det förtal att länka till något kränkande?
Ängla Eklund älskar att rota precis där lagen inte ännu hunnit i fatt verkligheten.
– Lagen ligger ju alltid efter. Det måste vara så. Lagstiftning ska också gå långsamt, en lag som blir ett hastverk förstör ofta mer än den löser.
Det är två grundlagsskyddade rättigheter som hela tiden går i klinch på Ängla Eklunds skrivbord: yttrandefriheten och den personliga integriteten. När den ena får ta för sig trycks den andra tillbaka och tvärtom. Hon förklarar hur det går i cykler. Först finns det en strävan att stärka och betona yttrandefriheten. Men så leder den till att integriteten kommer i kläm och så börjar man syna de fall där den fått stå tillbaka allt för mycket. Och så börjar man skydda integriteten i stället. Vilket leder till begränsningar i yttrandefriheten. Då kommer efter ett tag en motvåg där man börjar prata om hur mycket inskränkningar yttrandefriheten tål.
– Så vi kommer alltid att ställas inför nya utmaningar om var gränsen ska gå kring hur mycket man får tåla versus hur mycket man får säga.
Var är vi i den vågrörelsen just nu?
– Jag tycker att integriteten har varit i fokus ganska länge. Det pågår diskussioner och lagstiftningsåtgärder för att begränsa yttrandefriheten. Som till exempel rörande spridandet av terroristpropaganda eller för att hantera extremism. Dessutom har vi fått integritetsskyddande regelverk som GDPR.
Hon exemplifierar också med de diskussioner som följt efter metoo, om hur mycket man får säga om en viss person utifrån vilken ställning personen har.
– Att man stärker integriteten behöver inte vara en dålig sak utan kan vara ett resultat av att vi i Sverige tidigare har haft en relativt obegränsad yttrandefrihet. Vi har inte haft något särskilt starkt integritetsskydd. Då finns det såklart ett behov av att se över det skyddet, och då kan yttrandefriheten få stå tillbaka. Yttrandefriheten är inte absolut, den går att inskränka till förmån för att skydda andra demokratiskt viktiga intressen.
Ser du någon vändning i spåkulan?
– Det gör jag. För de här diskussionerna skapar alltid väldigt starka reaktioner. För journalister är det här otroligt viktigt. Vi ser ju hur man i vissa länder, också inom EU, nu arbetar aktivt med att begränsa yttrandefriheten. Styrning av internet blir ett maktmedel och rätten till information och yttrandefrihet får inte på ett otillbörligt sätt begränsas.
Det var till exempel ett domslut i riktning mot större yttrandefrihet när det socialdemokratiska kommunalrådet i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson i februari friades i tingsrätten efter att ha kallat två medlemmar i Muslimska mänskliga rättighetskommittén, MMRK, för bland annat extremister.
– Det är ett jätteintressant exempel på den här balansen. Å ena sidan – ska man behöva tåla att bli kallad extremist? Mångas svar var nej det ska man inte behöva göra. Men det var också många som ställde sig bakom Hermansson och tyckte det var självklart att man ska få kalla debattörer extrema när de tagit vissa debatter offentligt. Var ska man dra gränsen? Den här typen av frågor sliter vi hela tiden med.
Även om många av lagens hålrum täppts igen finns en stor lucka kvar som Ängla Eklund säger att hon vill kasta sig in i framöver.
– En jättestor, men svår att förklara. Jag vill skriva en avhandling om den för den är så cool, säger hon med förtjust blick.
Det handlar om att kunna plocka bort saker från internet efter att en domstol konstaterat att de utgör till exempel hets mot folkgrupp eller förtal.
– I dagsläget, förklarar Ängla, finns det ingen möjlighet för domstolen att kräva att det raderas. Och det innebär att du kan dömas för ett brott, men brottet kommer att ligga kvar på internet. Och om du väljer att gå igenom hela den där processen så är det oftast inte för att få femtusen i skadestånd utan för att kränkningen ska upphöra. Men radering och internet är komplext, det är otroligt många frågor som väcks som utmanar internet som konstruktion. Vi har till stor del nationella lagar, men ett gränslöst internet. En annan utmaning som hon ser är att det har blivit otydligare vad som är journalistik. Poddarna är i vissa fall grundlagsskyddade och i andra fall inte och det beror på hur och var de publiceras. Expressens utrikesreporter Magda Gad publicerade under lång tid reportage direkt på Facebook, där det varken finns utgivningsbevis eller utgivare. Och vem ansvarar för vad en anställd reporter skriver på Twitter?
Ängla Eklund pratar på obesvärat och i ett rasande tempo. Det är svårt att anteckna i samma takt. Ibland tappar jag tråden och sitter bara och undrar hur hon orkar. När jag till slut frågar svarar hon ungefär lika snabbt att hon är bra på att vara ledig också. Hon bor på en ö och får ta båten till och från jobbet i gummistövlar innan hon drar på klackarna för ett möte.
– Och så älskar jag att vara ute. Jag är en sån där som gör väldigt ambitiösa utflykter och grillar ute på vintern. Jag packar stora lådor med mat och kan liksom aldrig ta med en bulle i en påse utan vill helst baka äppelpaj ute över öppen eld. Det är lite störigt också. Jag jobbar på att ibland försöka göra det enkelt, men det går sådär.
Du är aldrig rädd att bli utbränd?
– Nej. Jag har aldrig ens känt mig i närheten. Jag blir inte trött av att jobba med det här. Tvärtom. Jag får energi. Jag älskar ju den här juridiken. Och det är så fruktansvärt roligt att få vara med hela tiden.
ÄNGLA EKLUND OM:
Joakim Lamotte-målet: Näthatsgranskaren Tomas Åberg vann i ett förtalsmål mot en kvinna som spridit ett nedsättande facebookinlägg som ursprungligen publicerats av Joakim Lamotte.
– Den här domen visar tydligt att vi måste vara försiktiga med vad vi delar och sprider. Att gilla något på Facebook skulle i princip kunna klassas som förtal. Du kan dömas genom att du sprider informationen.
Cissi Wallin-målet: Debattören Cissi Wallin dömdes för grovt förtal till villkorlig dom och dagsböter för att i sociala medier ha namngivit och anklagat en man för att ha våldtagit henne.
– Det är olyckligt om kvinnor känner att den här och andra domar efter metoo sätter munkavle på dem. Man har alltid rätt att polisanmäla och att prata med vänner och anhöriga. Man har rätt till sin berättelse, men inte att sprida den till en större krets.
Ann-Sofie Hermansson-målet: Kommunalrådet i Göteborg Ann-Sofie Hermansson åtalades för förtal efter att ha kallat debattörerna Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi, extremister och friades helt i tingsrätten.
– Det var inte en självklar dom och jag tror man ska akta sig för att dra slutsatsen att politiker nu får säga vad som helst eller att debattörer måste tåla vad som helst inom ramen för en offentlig debatt. Domen föll som den gjorde delvis för att begreppet extremist bedömdes vara ett värdeomdöme, ungefär som att säga att någon är ful och det är inte förbjudet.
FAKTA: Ängla Eklund
ÅLDER: 30 år.
BOR: På en ö i Stockholm.
FAMILJ: Sambo och åttaårig son.
ARBETE: Ordförande för Institutet för juridik och internet och associate på en advokatbyrå i Stockholm. Håller dessutom kurser för ansvariga utgivare hos Sveriges Tidskrifter.
UTBILDNING: Juristlinjen vid Stockholms universitet
FAVORITTIDSKRIFT: ”Advokaten läser jag jämt, men jag älskar Allt om mat också, för jag lagar väldigt mycket mat. Och så gillar jag den digitala affärstidningen Breakit.”
VILLE BLI NÄR HON BLEV STOR: ”Inte jurist i alla fall!”