Allt om tidskrifter, mars 2015. Sveriges nya kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke hånades först som ”ett skämt” av kultureliten. Nu börjar hon få över skrattarna på sin sida. Sitt nya jobb kallar hon för ”statsvetenskaplig pornografi” och förklarar att hon aldrig gjort något som toppar det. Mycket tyder på att hon börjar bli varm i kläderna.
”Jag trodde det var ett skämt!”
”Hon saknar kulturell kärna.”
”Disneyklubben tycks vara en bättre karriäravfyrningsramp än den där franska elitskolan.”
Orden var hårda när kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke tillträdde i september. Flera starka röster i kulturdebatten ifrågasatte hennes kompetens. Ingen imponerades av de 252 nya miljoner hon tillförde kulturbudgeten. Inte heller av satsningarna på folkbiblioteken, ytterstadskulturen eller de frilansande kulturarbetarna. Istället ifrågasatte kritikerna vad hon egentligen menade med att kulturen skulle bidra till ett hållbart samhälle. Kulturen var minsann bra nog i sig, utan att den behövde bidra till någonting alls. Basta.
Sedan föll regeringens budget. Fokus skiftade snabbt. Ministern fick 365 miljoner mindre att spendera på sitt område av alliansen, och av reformförslagen blev noll och intet. Dessutom meddelade kulturutskottets moderate ordförande Per Bill att omkring 75 procent av tidskriftsstödet skulle bort.
Någonstans där började vinden vända för Alice Bah Kuhnke.
– Jag trodde inte att det var sant att de ville skära ner tidskriftsstödet så, säger hon när vi träffas i hennes stora tjänsterum på Kulturdepartementet. Jag tänkte att de måste ha gjort fel, kryssat fel i någon ruta. Men så var det medvetet.
För Alice Bah Kuhnke visar agerandet på en oförståelse för mångfald. För kulturtidskrifternas roll som plantskolor för författare och kulturskribenter. Och för vikten av det smala samtalet.
– Det är fantastiskt med artister som säljer ut stora arenor, men det är inte där kulturpolitiken behövs. Kulturpolitiken behövs framför allt för det som inte säljer ut Friends arena.
För henne är kulturtidskrifterna något av det bästa med nya jobbet.
– Vi får alla tidskrifter hit till departementet. De står på plan fyra, det är bara att hämta. Så jag lånar med mig hem på helgerna och läser när jag reser och så. Ta den här – ”Hemslöjd”. Den är totalt inspirerande. Berättar om hantverk från hela världen, visar på likheter. Genom den får man perspektiv på hela livet. Och så är den så vacker!
Alice Bah Kuhnke gillar hantverk. Och hon har osviklig känsla för dess politiska kraft. Inför Nobelfesten vände hon sig till samiska designers med hållbarhet på agendan, för både kläder och smycken. När hon fick hålla nationaldagstalet på Skansen år 2000 höll hon en feministisk och antirasistisk appell, klädd i något av det mest traditionella vi har – en småländsk Östbodräkt.
Jag var med när Alice Bah Kuhnke höll sitt Skansental. Och det är dags att jag gör klart för dig som läser den här intervjun att jag känner vår nya kultur- och demokratiminister sedan snart femton år, vilket med rätta kan uppfattas som en dålig grund för en ministerintervju. Det är inte så att vi äter lördagsmiddagarna ihop eller reser på skidsemestrar. Men vi har pratat mycket om ambitioner, drömmar och mål i ett mindre nätverk där vi båda ingått.
Genom åren har jag både beundrat och uppskattat Alices optimism, energi och världsförbättrariver. Hon är inte alltid den som ifrågasätter den rådande ordningen högljuddast. Men hon är den som aldrig ger upp sin tro på människors förmåga att resa sig och göra bättre. Den som uppfordrande och outtröttligt riktar sig till den som har makt och pekar på henoms ansvar: ”Du har makt. Så du kan ju verkligen förändra det här till det bättre. Vad tänker du göra?”
Nu är det Alice Bah Kuhnke själv som har makten. I ett inte alldeles lätt läge. Hon ska leda Sveriges kultur- och demokratipolitik genom en omfattande mediekris, med växande hot mot det öppna samhället och till råga på allt – med oppositionens budget. Det är tur att hon gillar det hon gör.
– Ja, men det slår allt! Det här är det roligaste jag nånsin har gjort. Jag skulle betala för att få göra det här.
När Alice Bah Kuhnke uppträdde i feministen Maria Svelands talkshow på Kägelbanan i Stockholm nyligen skrattade publiken uppsluppet när ministern förklarade att jobbet lätt slår tillkomsten av alla hennes tre barn och sen uppsluppet tjöt: ”Det är statsvetenskaplig pornografi! Förstår ni?”
Det var många som blev förvånade när Alice Bah lämnade sin egen talkshow i TV4 för att studera statsvetenskap på Stockholms universitet. Men det var ett val som höll.
En stor del av vintern har Alice Bah Kuhnke ägnat åt att träffa dem som jobbar i mediebranschen. Eller mer drastiskt: ”har jobbat”.
– Enligt de sista siffrorna jag fick har 120 lokalredaktioner avvecklats under de senaste tio åren. Det är en overkligt hög siffra. Hundratals journalister har lämnat sitt yrke och arbetar nu med annat. Det är katastrof. Vi har inte råd att inte ha en granskande journalistik i det här landet.
Ute på redaktionerna har hon överraskats över att så många journalister uppfattar sina yrken som ett kall. Jag tänker att hon känner igen sig. Har själv ett tydligt drag av övertygande frikyrkopastor.
– Jag visste inte det. Men de är som präster! Eller läkare! säger hon och lutar sig framåt i soffan. Rynkan mellan ögonen blir djupare.
– Och deras arbetsplatser läggs ner. En del förlorade sina jobb i princip medan jag satt och pratade med dem.
Som minister ser Alice Bah Kuhnke mediekrisen utifrån ett demokratiperspektiv. Utifrån att den enskilda människan i en demokrati behöver tillgång till information och kritisk granskning av det som sker i samhället för att kunna utöva sina demokratiska rättigheter.
Så vad kan du göra då? Nu när det är du som har makten? Kan politiken häva mediekrisen?
– Nej. Men jag kan utforma en politik som är med sin tid.
Hon tar presstödet som exempel.
– Det är få saker som har gjort mig så irriterad. Särskilt nu sedan jag satt mig in i exakt hur förlegat systemet är! Jag blir förbannad. Inget har gjorts sedan sjuttiotalet. Presstödssystemet har en inneboende mekanik som är totalt verklighetsfrånvänd.
Några små förbättringar går att göra direkt. Det första blir en proposition med mindre förändringar som presstödskommittén var eniga om efter utredningen.
– Vi justerar nivåerna så att man till exempel kan göra en kampanj för att få fler abonnenter utan att därför förlora hela sitt presstöd. Bara en sån enkel sak. Det löser inte problemen, men det hjälper lite.
Presstödsnämnden ska också ta fram ett förslag på ett innovationsstöd. För övergång till det digitala. Pengarna finns redan.
– Lyssna nu! Samtidigt som lokalredaktioner läggs ner och journalister går på knäna, filmar, skriver, klipper och klistrar på ett sätt som går emot allt det som gjorde att de ville bli journalister, så har det funnits pengar kvar i presstödssystemet. Nästan 40 miljoner som bara legat där. Det är inte jättemycket. Men nu kan de i alla fall användas.
Precis som branschen runtomkring ser kulturministern övergången från papper till digitalt som en av de avgörande frågorna. Men för henne handlar det inte om affärsmodeller som inte längre genererar vinster, eller om ägare som kräver mer och mer avkastning.
– Företagens lönsamhet är inte mitt ansvar, konstaterar hon. Men demokratifrågan är, och där möts våra intressen, säger Alice Bah Kuhnke. Hur ska kvalitetsjournalistiken finansieras? Hur ser vi till att den växande grupp som inte har en dagstidning men som har en smart telefon eller en läsplatta kommer att nås av nyheter och samhällsinformation? Och hur främjar vi övergången?
Risken är, menar hon, att informationsklyftan bara ökar. En växande del av mediesajternas trafik genereras från sociala medier. Och i nyhetsflödet på de sociala medierna ser du bara den egna kretsens löpsedlar. Sökresultat och reklam formas också efter de preferenser du redan har.
– Det bekymrar mig mycket. På Ungdomsstyrelsen gjorde vi rapporter om hur unga människors beteende förändras och såg att polariseringskurvan går vitt isär. Olika grupper möts inte och det är en jätteutmaning. Den klyftan går dessutom igen på nästan alla politikområden, den är ett ständigt samtal på regeringssammanträdena.
Vem är det som blir utanför?
– Det vi kan se som är statistiskt signifikant är att det är tydligt kopplat till klass. Vi ser att unga med lågutbildade föräldrar som bor i socioekonomiskt utsatta områden läser mindre. De mår sämre än andra. De tar i mindre utsträckning del av kultur. Det är verkligen en uppradning av dåliga faktorer för delaktighet.
Och skiktningen är ett område där politikens och företagens intressen går isär.
– Medan de ser att de med sökverktyg och annat kan nå allt mer specificerade grupper, så vill vi istället få ihop folk. Och också i det perspektivet är lokaljournalistiken väldigt viktig. Utan en lokal journalistik som lyfter det som pågår i Jokkmokk eller Helsingborg så blir förlorar vi kunskap och perspektiv. Det blir en långsam fördumning.
Så när kommer aktörer som Facebook och Twitter och Google att finnas med i kulturpolitiken?
– På sätt och vis är de redan en del av politiken. Indirekt. De är ju ständigt närvarande när vi pratar om vad som utmanar annonsmarknaden. Men inte direkt. Det är också något som medieutredningen får titta på. Vi måste förhålla oss till vår samtid. Vem kunde ana Netflix för tio år sen? Och dvd-branschens fall? Bara det kändes ju modernt.
Kultur- och demokratiministern kastar huvudet tillbaka och garvar. Men inte särskilt länge innan hon är allvarlig igen.
I spåren av klyftorna växer hot och hat. Var tredje journalist i Sverige uppger att hen har utsatts för hot under de senaste tolv månaderna enligt en undersökning från Göteborg universitet. TU rapporterar att varannan etermedieredaktion utsatts liksom 40 procent av mediehusen.
– Efter det som hände i Paris samlade vi många chefredaktörer för ett samtal om riskerna. Flera av dem upplevde självcensuren som det största hotet, inte minst lokalt, där man ju träffar varandra på ett annat sätt och hoten kommer närmare.
Drygt var fjärde hotad journalist säger i Göteborgs universitets enkät att de har avstått från att bevaka vissa ämnen på grund av hoten. Något fler har avstått från att bevaka vissa personer eller grupper.
– Det är också en fråga om hur byggnaderna ser ut. Om man sitter på en stor redaktion i Stockholm har man vakter och skalskydd. En lokalredaktion sitter kanske öppet med fönster mot gatan, delar ingång med andra. Sen är det ju många som jobbar hemma, är frilansjournalister. De har inget skydd alls.
– Men för att göra politik av det måste vi veta hur det ser ut. Det är rapporter på väg. Brå har ett uppdrag att kartlägga hoten mot journalister, men också makthavare i stort. Inrikesministern kommer också med en rapport om hatbrott.
Frågor är betydligt fler än svaren. Svaren ska komma i den medieutredning kulturministern sätter i gång nu och som ska ligga till grund för framtidens mediepolitik. Det svåra är att göra den så formbar att den inte blir förlegad för snabbt.
– Jag vill ju inte att de ska sitta och sucka över mig som jag sitter och suckar över presstödet.
Just nu bereds direktiven till utredningen i regeringen och det är för tidigt för att Alice Bah Kuhnke ska kunna ge Allt om tidskrifter några konkreta nyheter. Men målet är att få fram mediepolitiska verktyg som främjar möjligheterna för människor att ta del av journalistik som präglas av mångfald, allsidig nyhetsförmedling, kvalitet och fördjupning, oavsett var i Sverige man bor.
I väntan på medieutredningen. Vad ser du i spåkulan?
– Jag träffar så många aktörer nu. Och det enda jag kan säga är att vi inte vet hur mediemarknaden kommer att se ut. Det är lätt att tänka att det inte kan gå snabbare än det har gjort nu. Men det dyker hela tiden upp nya affärsmodeller. Det är därför det är så viktigt att den mediepolitiken vi bygger nu blir formbar. Så att oavsett vad som händer med konsumtionsmönster och tekniska plattformar ska de statliga medel som utgår från mediepolitiken stötta journalistiken ut till de många. Även de som bor långt från storstäderna. Men jag kan inte säga hur det kommer att se ut.
– Det som ligger i grunden för vår politik är att vi ser rätten till bildning och kulturellt deltagande och utövande som en demokratisk rättighet. Som en del av välfärden. Och det farliga, som jag ser det, är om vi skulle tillåta att kulturen blir en lyx bara för de priviligierade. För om vi tillåter det – då kommer de priviligierade också att ha störst möjligheter att utöva demokratin. Och då bryter demokratin samman.
– Hängde du med i den svängen? Så här: en demokrati är beroende av ett fritt kulturliv som granskar och ifrågasätter makten och rådande normer. Så kultur och demokrati är två sidor av samma mynt. Demokratin är beroende av en fri konst. Det första som totalitära stater tar bort är den fria kulturen. Det finns inget mer hotfullt. Fråga fristadskonstnärerna om du tvivlar.
Alice Bah Kuhnke
Född: 1971 och uppvuxen i Horda i Småland.
Bor: I Stockholm
Familj: Gift med skådespelaren Johannes Kuhnke. Tillsammans har de tre döttrar.
Aktuell: Som kultur- och demokratiminister sedan september 2014.
Yrkesbakgrund: Programledare och producent på SVT och sedan TV4, chef för projektet Idéer för Livet på Skandia, generalsekreterare Rättvisemärkt, grundare av tankesmedjan Sektor 3, hållbarhetschef på ÅF, generaldirektör för Ungdomsstyrelsen.
Favorittidskrift: Hemslöjd
ALICE BAH KUHNKE OM:
Digitalmomsen
– Jag förstår att många upplever den som absurd. Vårt mål är att lika produkter ska beskattas på samma sätt. Men momssatsen här styrs av EU-direktivet och vi tänker inte gå i förväg som Frankrike gjort. Det pågår för närvarande ett intensivt arbete inom EU med att se över momssystemet och däribland skattesatserna. Jag har förhoppningar om att ett resultat av det arbetet kommer att presenteras under 2015. Och jag kommer att se till att ligger klart, så att det bara är att trycka på knappen när beskedet kommer.
Public service
– Regeringen ser ett starkt, oberoende och välfinansierat Public Service som ett sätt att garantera demokratiaspekten också i framtiden. Samtidigt kan jag ju förstå de haltande redaktioner som blir provocerade av att Public service-bolagen kan fylla sina programbudgetar utan att ta de risker de gör, men för mig är det olika frågor.
Upphovsrätt
– Det som jag har på min mandatstrategi är kulturarbetarnas villkor. Så jag kommer att värna upphovsrätten. Först när vi löst frågan om att kulturarbetarna ska kunna få betalt för det de gör, kan det bli aktuellt att driva frågan om fri nedladdning för privatpersoner. Jag kommer inte att driva det nu.
Reklamskatten
— Alla verkar överens om att reklamskatten ska avskaffas, men skatten finns fortfarande kvar trots att frågan under många år har behandlats av olika regeringar. I kommande budgetberedningar kommer vi att pröva om det finns förutsättningar att finansiera ett avskaffande av reklamskatten.
Spelbolagsannonseringen
— Huvudansvaret för den här frågan ligger inte på kulturdepartementet. Jag är medveten om att EU-kommissionen tagit beslut om att stämma Sverige inför EU-domstolen angående regleringen av spelmarknaden. Det jag kan säga är att regeringen vill utreda förutsättningarna för att införa ett licenssystem av något slag i Sverige, men jag kan i dagsläget inte säga när det kommer att ske. Parallellt arbetar utredningen Främjandeförbudet i lotterilagen (Fi2014:01) med att justera sanktionerna för främjandeförbudet i lotterilagen.
Text och copyright: Annika Persson