Publicerad i Göteborgs-Posten Två dagar 2021-09-19. När Bianca Kronlöfs öppna brev till Soran Ismail och komikerbranschen blev virala ringde telefonen konstant. Alla ville veta mer, men frågorna skavde och Bianca blev tyst. Nu svarar hon – med 26 brev till män hon mött genom livet.
Det var i april i år som komikern, skådespelaren och nu också författaren Bianca Kronlöf påbörjade sitt samtal med mannen. Genom ett öppet brev på Instagram, riktat till sin komikerkollega Soran Ismail. Hon tittade rakt in i kameran. Darrade lite på rösten. Och sa:
”Hej Soran. Det gör mig så jävla ledsen att se hur dåligt du mått och fortfarande verkar må. Men mitt i programmet måste jag stänga av för att jag bokstavligen håller på att kräkas.”
Programmet hon refererade till var SVT-dokumentären ”Persona non grata”, som handlar om komikern Soran Ismail efter metoo. Han hade blivit anmäld för flera sexualbrott, varav inget gick till åtal, och nu skildrades komikerns fall från hyllad till föraktad.
När hon såg, inte bara Soran Ismail, utan även sina komikerkollegor Özz Nûjen, Måns Möller och Kristoffer Appelquist, medverka i programmet blev hon fysiskt illamående. Varför? För att hon upplevde att de oroade sig långt mer för hur Ismail skulle reparera sin karriär, än för hans problematiska kvinnosyn och de konsekvenser den verkade ha fått.
”Alla ni distanserar er från det som faktiskt har hänt genom att använda ord som ’det där’, ’metooad’, ’grejen’, ’efteråt’. Prova att använda de rätta orden: ’när du blev anklagad för flera sexualbrott, bland annat våldtäkt av flera olika kvinnor som inte känner varandra’. Då går det inte att distansera sig längre.”
Det blev tre brev totalt. Ett till Soran Ismail, ett till branschen och ett till alla manliga komiker. Breven blev snabbt virala, i dag har det första inlägget visats över 1,9 miljoner gånger.
– Det sägs att ingen ser något som är längre än en minut på Instagram. Det där är 13 minuter, konstaterar Bianca Kronlöf med nöjd min.
Det tog inte lång tid efter publiceringen av breven innan telefonen började ringa, oavbrutet. Efter ett tag slutade Bianca att svara.
– Medierna ville följa upp, ställa frågor och diskutera. På individnivå, om vem som sagt vad och gjort vad. Och jag blev tvungen att ta ett steg tillbaka. Tänka: Vad är det de frågar om? Var landar det här samtalet? Vad vill jag prata om?
Bianca Kronlöf ville prata om strukturer. Om att vi alla lever i en sexistisk värld. Och hon valde att svara med en bok, ”Brev till mannen”. Den består av 26 nya brev, riktade till olika män – till ”den förvirrade”, ”den som tycker våldtäkt är fel”, ”den som slår sin flickvän”, till Biancas ”ofödde son”. Boken gick väldigt fort att skriva. Två månader och två veckor.
– Men samtidigt har jag ju skrivit på det här i över tio år, konstaterar Bianca Kronlöf.
Det har hon. Först med feministiska teatergruppen Gruppen i Göteborg. Sen med Snubben, den mustaschprydde Youtubekaraktär hon slog igenom med, som levererade jämställdhetsmotståndarnas argument i loj och självnöjd form. Sen i ”Full patte” på SVT med systern Tiffany Kronlöf. Alltid med humor och ilska i oupplöslig förening, riktad rakt mot patriarkatet.
Som i låten ”Så jävla PK” som kom till efter att hon blivit sexuellt trakasserad på tunnelbanan:
”Det spelar ingen roll om du har barn och fru, för i den här gränden finns bara jag, en spade och du (…) Jämfört med mig känns Fritzl som Björnes magasin. Jag ska dränera din sexistiska kropp på dopamin, behandla dig värre än en djurförsökskanin.”
Hon har härmats och retats med dråplig brutalitet. Men i breven på Instagram talade Bianca Kronlöf med en ny röst. En allvarlig röst, som samtidigt darrade av rädsla. Inte kul alls.
– Det var väldigt medvetet. Jag gjorde så här för att det är så viktigt att det inte finns plats för några missförstånd.
I boken ger hon svar på tal till de män som klagar på feministernas engagemang utifrån att ”män också blir slagna faktiskt” eller till dem som säger ”nä, inte jag” så fort de hör termen mäns våld mot kvinnor. Hon vill att de ska ta eget ansvar. Engagera sig för hur både män och kvinnor drabbas av våld och förtryck.
”Ni klagar men ni gör inget”, skriver Kronlöf. Och så jämför hon de här männen med barn som gnäller på menyn i hemmet, som vill ha köttbullar och inte korv. ”Om jag är mamman nu så vänder jag mig till dig och säger: ’Du är inte ett barn, fixa dina köttbullar själv!’”.
Det är männen som behöver börja prata feminism, enligt Bianca Kronlöf. Som behöver läsa boken, så att andra män i sin tur känner att det okej att läsa den. Det är männen som behöver prata högt om maktfrågorna i patriarkatet, så att andra män kan lära sig.
– Det har varit så stor skillnad på hur män och kvinnor har reagerat på det jag sagt. Kvinnorna har tagit ton offentligt, medan männen har hört av sig till mig privat, rädda att säga fel och göra bort sig. Eller rädda för andra män. Men det är inte okej längre att säga att de inte vet eller inte förstår. Informationen om förtrycket mot kvinnor har varit tillgänglig hur länge som helst. Det är bara att läsa på.
Bianca Kronlöf pratar fort, lite frustrerat, gör långa utvikningar för att sedan landa i resonemangens exakta slutpunkt.
”Till patriarkatet” heter bokens kortaste kapitel. Det lyder: ”Jag ska krossa dig.”
I Bianca Kronlöfs ögon är det inte bara för kvinnornas skull som patriarkatet behöver krossas, utan lika mycket för männens. Hon beskriver hur också män blir offer för det patriarkala våldet. I ”Till heterosexuella som ligger med bögar” ser hon machoidentiteten skada män som har släppt den. I ”Till min ofödde son” skriver hon: ”Min son, andra män kommer att slå dig. (…) Du kommer bli slagen och andra har blivit slagna innan dig, trots detta finns det inte något engagemang från andra män i samhället för att försvara dig eller för att få ett stopp på våldet.”
Hon tittar inte bara på samhällets kvinnosyn, utan också på dess manssyn. Som att en man förväntas kunna försvara både sig själv och kvinnor mot andra mäns våld.
– Jag blir anklagad för att hata män. Men jag hatar inte män. Jag ställer krav på dem. Om man tror att män inte kan prata om saker, inte vårda och inte älska – det är då man är manshatare.
Feminister har blivit kallade manshatare så länge de funnits. Och det är fortfarande en pedagogisk utmaning att förklara att utplåningen av män inte är slutmålet för de flesta av dem. Det är lätt att samtalet fastnar där. I stället för att fortsätta till nästa steg som skulle kunna öppna för en gemensam rörelse framåt, mot större frihet för alla.
– Männen är så ensamma. Vi kvinnor sluter oss samman och slåss mot skönhetsidealen eller våldet. Skapar tjejjourer. De gör inte det. Män tar livet av sig. De blir hemlösa. De dör tidigare om de lever utan kvinnor. De dricker mer, tar mer droger. Och ändå finns det inte ett engagemang!
Samtidigt är hon avundsjuk på det brödraskap som får hennes manliga komikerkollegor att sluta upp bakom Soran Ismail. För hans karriär. För att han ska få uppträda igen.
Det var inte en spelad rädsla som fick Bianca Kronlöf att darra när hon läste upp sina brev till de manliga komikerna på Instagram. Det krävs stort mod för att säga obekväma sanningar till sina kollegor, det vet alla som har jobbat någonstans.
Vad har det kostat dig?
– Det kommer jag inte att se förrän om flera år. Just nu får jag uppmärksamhet och folk tänker ”åh, vad bra det går”. Men i min bransch är alla beroende av varandra. Och hittills har jag till stor del mötts av tystnad där. Av alla män är det bara Jonas Gardell som har stöttat mig offentligt.
Ett skäl till att just hon vågar är att hon har flera ben att stå på. Att hon inte bara är komiker, utan skådis också. Så om hon inte får ett enda komikerjobb till överlever hon ändå.
– Och jag kan helt enkelt inte jobba i ett rum där man inte får säga vissa saker. Jag hör Astrid Lindgrens ord i öronen, om man inte vågar så är man bara en liten lort.
Skådespelarkarriären går bra. Just nu ser vi Bianca Kronlöf spela mot Helena af Sandeberg i actionkomediserien ”Deg” på SVT. Serien är skriven av Levan Akin, manusförfattaren och regissören bakom succéfilmen ”And then we danced” som både vann Guldbaggen för bästa film och blev Sveriges Oscarsbidrag 2020.
Bianca Kronlöf gör rollen som Liana, ensam med sin dotter sedan hennes kille dömts till fängelse för ett värdetransportrån. Historien rör sig kring pengarna, och personerna som kretsar kring dem.
– Rollen känns nära. Lite som min egen uppväxt, men mer skruvad. Hemma hos oss fanns det ingen kriminalitet, men vi hade alltid ont om pengar.
Eller jo, det fanns kriminalitet. Det kapitel i boken som har varit svårast för Bianca Kronlöf att skriva är det om våldet i familjen. Om hennes farfar som slog hennes farmor. När hon pratar om det tåras hennes ögon. Och hon blottar sig på flera sätt i boken.
– Det emotionella har varit skitjobbigt. Men jag kunde inte fylla boken med staplar och tabeller. Om jag inte skriver något som berör, så påverkar det ingen. Om vi ska kunna läka måste vi erkänna att det finns ett sår här.
Det gör Bianca Kronlöf. Hon skriver om det som gör ont. Om det vi inte vill erkänna. Om det kvinnor inte ens pratar med andra kvinnor om. Och även om hon säger att hon har försökt göra det på det lugnaste sätt hon kan, så är det en rasande text som manar till revolution mot könsordningen.
Är det en bra tid att krossa patriarkatet?
– Det är alltid en bra tid att krossa patriarkatet.
Bianca Kronlöf gapskrattar, men blir snabbt allvarlig igen.
– Eller, du vet, när man lyssnar på dem som är äldre så säger de att kamp alltid innebär att man tar två steg framåt och ett steg tillbaka. Och nu är det som att det går framåt och bakåt samtidigt. Det är extremt starka värdekonservativa krafter i rörelse, där det allra grövsta penseldraget är det som händer i Afghanistan. Närmre hemmaplan har vi Polen och Ungern, och här hemma har vi öppnat dörren för värdekonservativa och rasistiska samarbeten. Samtidigt har vi en prideparad i nästan varje svensk stad. Så det är extremt dubbelt.
Just nu sitter hon och signerar böcker och skriver personliga dedikationer till män som hon vill få att läsa boken. Hon vill till varje pris få i gång ett samtal. Och för att lyckas måste hon nå utanför sin egen cirkel.
– Jag vet att män med kass kvinnosyn inte lyssnar på mig. Max 13 procent av mina följare är män. Så det jag har att säga måste gå runt och komma från någon annan. En man.
Tre vanliga ifrågasättanden av feminismen – och Bianca Kronlöfs svar på dem
1: ”Hemma hos mig var det alltid mamma som bestämde.”
Svar: ”Mammor bestämmer hemma hos alla. Eftersom hemmet alltid varit tilldelat kvinnan. Om du är nöjd med att det finns mammor som får bestämma hemma hos sig själva är dina krav på bestämmanderätt alldeles för små.”
2: ”Jag tror inte på det där, jag har aldrig varit med om det.”
Svar: ”Du måste inte ha upplevt alla problem för att känna sympati för dem som utsätts. Jag har till exempel aldrig sett någon drunkna. Men jag fattar att det händer. Jag har aldrig varit i Peru men förnekar inte att Peru existerar bara för det.”
3: ”Han menade nog inte så!”
Svar: ”När något kränkande hänt reagerar många med att försöka förklara hur förövaren egentligen tänkte. Man vill inte att det kränkande ska ha hänt och det blir lättare om offret missförstått situationen. Men din förminskning av händelsen kommer att leda till en förminskning av offret och hens trovärdighet. Om du inte vet vad du ska säga så lyssna bara.”
Två röster om Bianca Kronlöf
Anna Blomberg, komiker och skådespelare:
– Komikerbranschen är fortfarande väldigt grabbig, Närmast mossig. Med manliga komikerkollegor som höjer sig själva och pratar nedvärderande om kvinnor. Jag blev jätteglad när Bianca kritiserade det här. Men med humor, värme och så otroligt välformulerat. Hon sätter ord på det många av oss har upplevt. Dessutom är hon kul och modig och en bra skådis.
Levan Akin, regissör till dramakomediserien ”Deg” som visas på SVT just nu:
– Jag blev nyfiken på henne tidigt. Hon har en stark närvaro och ett spännande uttryck. Är i stunden. Det är något jag letar efter hos skådespelare. Jag jobbar också gärna med dem som kan hantera humor. I det mest tragiska måste det finnas humor. Och vice versa. Sen är hon väldigt disciplinerad och ger mycket när vi jobbar.
(c) Annika Persson